På julafton snyftade jag åter till "Himlen i min famn". Givetvis fick jag förklara mig för nytillkomna gäster (se tidigare inlägg).
Medan jag målar upp bilden av den nyförlösta förstföderskan som står med storhet i famnen, ensam under himlens stjärnor, avbryter Sonen, 9 år:
- Synd om MARIA? Tänk på Josef! Det var ju inte ens hans barn!
Vad ska man säga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar