En god tanke kan skapa oväntade problem...

När jag växte upp var det bra att vara osjälvisk. Jag, som naturligt har en väldig drivkraft, fick ofta höra att det var dåligt. Min lösning på problemet var då att använda min drivkraft för att göra gott för andra.

Jag tog upp mobbningsfrågan på skolan för att andra for illa. (Och fick gräsligt mycket skit själv.) Jag samlade på mig kompisar och gjorde koreografier till oss, som fick vara med på dansuppvisningarna. Jag skrev pjäser, shower och cirkusar och regisserade klassen/syrrans kompisar eller några andra som fick framträda.

Så småningom startade jag en dansskola med målsättningen att dansen skulle nå ut till fler. Unga, gamla, tjejer, killar, duktiga, ovana, tjocka, smala... Inga krav på kläder eller kroppar, bara dansglädje och hårt jobb för dem som ville.

Det här var ju inte ett helt lyckat beteende: Jag tog slut. En dag fanns det inte ens ett uns av Karin kvar. Då fick jag långsamt och omsorgsfullt bygga upp mig igen, och det var oerhört mödosamt.

När jag sedan fick barn, fortsatte jag i samma anda där. Jag serverade mellanmål, tvättade och sorterade in kläder, packade väskor, fixade utflykter, anordnade temakalas... Och det är väl bra. En god tanke: Att jag har skaffat barn, de är mitt ansvar.

På sistone har jag dock insett vad jag har fått på köpet: Bortskämda barn.
De är inte bortskämda med prylar, men med omsorg och att alltid komma i första rummet. Jag har börjat ifrågasätta och göra tvärtom, för att det ska bli någon reaktion och de ska börja tänka.

"Mamma, jag vill ha något att dricka."
"Ja, varsågod, kranen finns i köket."
"VA? Kan inte DU gå?"
"Nä. Det är inte jag som är törstig."

Eller:
"Men MAMMA, det där var ju den sista chokladbiten! Den ville ju jag ha!"
"Ja, men det ville jag också."
"Åh, va orättvis du är!"

Och:
"Åh! Alla mina kläder är blöta!"
"Det kan bero på att du inte hängde upp dem när du kom hem."
"JAMEN..."

Genom att vara omtänksam och ödmjuk, har jag skapat lata, själviska och hagalna barn. Inte så vackert... Tack och lov är de trevligare mot andra vuxna. Jag får alltid beröm av kompisars föräldrar att våra barn är så trevliga och väluppfostrade. Så då är det bara i relationen hemma de är dryga... Och DET kommer jag att kunna få ordning på! Snart...