Sitter vid brasan och myser.
Bredvid mig sitter min make och mina barn.
En katt ligger i mitt knä. Hon lyfter hakan och kisar upp mot mig. Jag möter hennes blick och hon börjar omedelbart att spinna.
Elden sprakar i rörspisen. Flammorna slickar uppåt, dansar kring vedträna. Rödorange glöd, brandgula lågor. Så vackert att det gör ont.
Och det slår mig: Så mycket mer behöver man inte.
Kärlek, gemenskap, tillhörighet.
Värme, tak över huvud, en eld att samlas kring.
Kanske ett husdjur som extra sällskap.
Det är väl tillbaka till grottmänniskan igen:
Tryggheten i grottan, lägerelden och familjen.
Och en kycklingskank att gnaga på ibland.
That's it.
Det är allt som behövs, tror jag.
ja, precis så är det, så varför flänger vi egentligen runt efter resten..?
SvaraRadera